Ny berättelse.

Himlen var mörk när Itaso vaknade, han hade en ganska annorlunda dygnsrytm. Rytm var egentligen inte rätt ord, han sov när han kunde helt enkelt. Den här gången hade han bara sovit i några minuter men var redan mer utvilad än när han somnade.

Itaso hade vaknat av ett ljud men när han kom ut ur sitt tillhåll såg han ingenting, ingenting mer än staden som låg nedanför klippan han just nu bodde på. Staden sken i mörkret för trotts att det var mitt i natten var det fortfarande liv i den enorma staden.

Itaso blev nästan bländad och han undrade hur en stad kunde lysa så mycket, det var som om solen hade störtat ned i staden och det nu var stadens ljus och värme som nu höll alla vid liv.

Självklart hade han varit död om så var fallet men det struntade han i, Itaso ville för en gångs skull strunta i att tänka logiskt och bara förundras.

Stadens sken gjorde att Itaso kunde se omkring sig och det var han lättad för. Itaso suckade tyst och vände sig om för att ta reda på var ljudet hade kommit ifrån. Han drog sin kniv som var nedstoppad i skon och smög runt sitt hem, som för tillfället var en knappt synlig grotta i ett av de höga bergen.

Den här berättelsen började jag på den 25 april. Den är absolut inte klar men jag tänkta att jag kunde lägga upp den ändå.