Räddade.

”Det sägs att det var en flicka som gick genom isen här för flera år sedan”, sa Yero och hans yngre bror skakade på huvudet. ”Sådant händer hela tiden Yor”, sa Richard.

Yero flinade och såg på Richard, han ville skrämma sin lillebror men han var själv rädd för förbannelsen som folk sa svävade över det övergivna gamla huset.

Huset var smutsigt och antagligen fullt av råttor men trädgården var gudomligt vacker trots att ingen hade skött om den på säkert 50 år.

Det var nästan som att trädgården hade sitt eget liv tyckte Richard, den var vild men sansad på samma gång. Vissa stigar var övervuxna men andra låg helt perfekta och de vita stenarna riktigt glänste i månljuset. Yero hade lurat med sig Richard ut till det övergivna huset mitt i natten för att berätta om förbannelsen han hade läst om i det stora biblioteket dagen innan.

”Hon gick genom isen exakt klockan 12 mitt i natten”, sa Yero percis innan stadsklockan började klämta och visa att nu var klockan 12. Richard rös till och såg upp på Yero bara för att se ett överlägset leende som vanligt.

”Flickan hade smugit upp mitt i natten och ljudlöst gått ut till dammen, sedan gick hon på den frusna isen och föll igenom precis när hon hade kommit ut till mitten”, upplyste Yero honom och Richard suckade.

”Du vill bara skrämma mig Yor”, sa han och Yero skrattade. ”Vem är då det, Rich?”, frågade Yero och pekade ut mot den frusna sjön där det stod en flicka.

Richard spärrade upp ögonen och backade snabbt några kliv bort från sjön och såg sedan upp på Yero.

”V-vem är d-det?”, frågade Richard skrämt och tittade upp på sin äldre bror.

”Flickan”, sa Yero och flinade mot Richard innan han tog hans hand och drog med honom ut på isen.

”Vad gör du Yor, är du galen?”, ropade Richard skräckslaget och försökte rycka sig loss från sin brors grepp, vilket inte hjälpte överhuvudtaget. Yero skakade bara på huvudet och drog med sin bror till mitten av isen där flickan väntade.

Nu när Richard såg henne på nära håll såg han att hon var helt vit och liksom inte riktigt där, dessutom upptäckte han att hon svävade en bit ovanför marken.

”Yero…”, sa Richard nervöst men Yero tystade honom med endast en blick.

”Var inte rädda”, sa flickan med en kylig men stark röst och Richard rös.

”Jag tänker rädda er”, sa flickan och isen sprack under deras fötter.

Richard kände för ett ögonblick det kalla vattnet och sedan stod han på en öppen äng.

”Var är vi?”, frågade han sin bror som stod jämte honom.

”Vi är räddade”, svarade Yero.

Den här lilla korta berättelsen är ganska ny, jag skrev den någon gång i Januari. Det började faktiskt med att jag på svensklektionen i skolan var tvungen att skriva en kort berättelse med många substantiv tror jag det var, och då skrev jag själva förbannelsen. Sedan kom jag hem och kunde inte sluta tänka på det, några dagar senare skrev jag det här.